Jag fick en själ

Jag fick en själ.

Oändligt vacker i sin nakna skörhet.

Själen är min ömtåligaste

och mest sårbara del.

Det är själen som känner inuti mig.

 

Jag fick en själ att förvalta och vårda,

men framför allt att lyssna till.

Ibland behöver jag stänga dörren till världen utanför

och lägg örat tätt intill

mitt eget hjärta.

 

För det är där

Innanför hjärtslagen den bor,

min känsligaste del.

Så sårbar

- och därför så stark.

Jag fick en själ.

TACK !

 

 

Okänd författare, upphittad i kyrkbänk i Vemdalens kyrka. (??!!)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0